En onsdag som är ganska bra

Åtminstone såhär långt. Hur det kommer kännas senare idag har jag såklart ingen aning om. Det kommer hända saker — en del av dem kommer kanske lyfta dagen och andra kommer sänka den. Jag har skrivit två rader i det här inlägget och känner redan att den blivit lite, lite sämre. Den blir det på grund av ett ord. Ett ord som förvisso finns varenda dag, men det var idag jag insåg att jag skaver en aning. Såhär. Vilket värdelöst ord. Det är ett ord, inte tu tal om den saken. Men det kan också vara två, inte sant? Sant. Vi kan skriva ”så här”, eller ”såhär”. Det finns inget rätt eller fel. Det irriterar mig. Jag tycker om när det finns rätt eller fel, åtminstone när vi pratar om språkbruk. Nu kom vi in på ett litet sidospår.

Dagen är bra. Låt mig ta hjälp av en lista för att berätta varför. Inte för att jag gillar listor per se, utan eftersom jag tänker att det kan vara en bra idé för att att hålla mig på banan — på huvudspåret.

• Vid närmare eftertanke gillar jag inte listor. De begränsar mig eftersom en listpunkt i min värld inte bör vara längre än tre, möjligen fyra, rader.
• Det skulle i och för sig vara bra, eftersom det skulle tvinga mig att hålla mig på spåret, men det känns tråkigt.
• Inte ska jag sitta här och vara begränsad till en jävla lista.
• Eller?
• Nä.
• Vi skiter i den här listan.

Jag kommer berätta varför dagen är bra utan en lista, och dessutom utan att hålla mig till sak.

Egentligen är dagen skit såhär/så här långt. Sofia har jobbat natt och när hon gör det har jag alltid hopplöst svårt att sova. Så var det även igår. Ibland verkar det nästan som att min kropp inte kan acceptera att dagen är slut och att det blivit dags att sova, om inte Sofia (min fru, alltså) ligger bredvid mig. Egentligen är hon inte mycket till sällskap eftersom hon för det mesta sover innan jag tagit mig igenom en enda sida ur Holly. Men bara att min fru ligger där och snarkar gör att jag kan slappna av när jag är redo att lämna Lowtown för kvällen. Igår gjorde hon inte det och därför hade min hjärna ingen lust att avsluta dagen. Med detta vill säga är att dagen är lite skit eftersom jag sovit dåligt.

Sidospår: Jag fick en kaffekopp igår. En sådan där som pappor ibland får när det är fars dag. En sådan som förkunnar att jag är världens bästa pappa. I morse, eftersom jag var så trött, gjorde jag kaffe som jag hällde i min nya kopp — kaffe som jag sedan drack medan jag uppmanade min barn att för guds skull äta sin frukost istället för att prata om hur de kan bli precis vad de vill när de blir vuxna, vilket det i själva verket var jag som ledde in dem på. Kaffet gjorde mig ungefär (nu höftar jag litegrann) noll procent piggare. Alla säger att det gör en pigg som helvete men jag har då aldrig upplevt det där helvetiska uppiggandet. Inte heller tycker jag att är det särskilt gott. Egentligen vet jag inte varför jag dricker det. På jobbet dricker jag det för att umgås med mina kontorsgrannar. I morse drack jag det för att bli pigg men blev det inte.

Min dotter ville inte bli lämnad på förskolan heller. Hon grät lite och om jag stannat lite längre hade jag gjort samma sak. Hon har det bra där nu, det vet jag. Men det är en annan orsak till varför dagen är skit.

Men, nu är det ju faktiskt en bra dag. Det var ju det jag bestämt när jag började skriva det här inlägget. Här kommer en lista på varför (ja, vi prövar igen).

• Jag är sedan några dagar sedan klar med korrekturläsningen av mitt manus (alltså min bok som för allt i världen inte får kallas bok förrän den faktiskt är tryckt och utgiven) och idag tänker jag skicka den till fem förlag. Det känns kul. Mitt manus är ett sidospår vi kan följa upp en annan gång, om vi skulle få lust. Det färdiga manuset är anledningen till inläggets bild.
• Igår gjorde jag stora framsteg med en webbapp jag håller på med. Jag vet inte hur mycket jag ska berätta om den här men idag tänker jag inte berätta någonting.
• Min fru kommer inte jobba ikväll och jag kommer med största sannolikhet somna som en stock.

Slutsats: Att använda listor var helt okej men samtidigt långt ifrån ultrainspirerande. I alla fall var det nog tur att jag valde en lista till slut, annars skulle det här inlägget blivit mycket längre. Hade det gjort någonting? Jag säger nej, och eftersom det är min blogg är det så det är.

Märkte ni hur jag helt undvek att hamna på sidospår om Holly? Det var inte helt utan ansträngning, det erkänner jag. Jag ville gärna prata om Sycamore Street — inte för att den nödvändigtvis förekommer så mycket i Holly men desto mer i till exempel Den som finner. Sycamore Street och Lowtown fascinerar mig nästan lika mycket som Norrländska skogar och gruvor. Men det är ett annat sidospår som jag inte heller låter mig falla in på idag.

Jag önskar er en fin onsdag.